Say no more

I torsdags räknade jag ut nått riktigt bra. När jag kom hem sa jag till barnen att jag tar en smörgås och lite kaffe sen lägger jag mig på soffan tio femton minuter... Så lovade jag att vara på bättre humör sedan.

Sagt och gjort, problemet var bara att lagom jag slumrat till ringer det på dörren. Gissa om jag blir förvånad när rörmokaren som skulle ha gjort vårat badrum stod utanför... Det är ju ett år sedan han var här senast, därefter har vi jagat honom utan resultat så vi gjorde resten klart själva. Vi har heller inte fått någon faktura men tänkte väl kanske att eftersom han inte gjorde ens hälften av jobbet och inte svarade när vi ringde honom att han helt enkelt sket i att fakturera dom få timmar han var här. Knäpp tanke kanske men vad faan ska man tro när han slukas upp från jordens yta? När vi har mött honom på stan han han mer eller mindre sprungit i väg.
Hur som helst så stod han på vår trappa i torsdags och frågar efter några rörbitar han lämnat när han var här... för ett år sen... ställda ute på gräsmattan i en pappkartong... Vart tog dom vägen frågar han... Dum eller? Men jag förklarade för honom att en pappkartong håller inte en hel vinter om den står ute. Han tuggade lite men undrade iaf vart vi gjort av dom! Sen ville han även ha personnummer och fastighetsbeteckning för han skulle ju skicka fakturan då... Okej hade jag inte varit yrvaken och ganska sliten hade jag nog kommit med någon kommentar där men för ovanlighetens skull var jag mållös! Vad ska man säga?

"Ja jag har visst glömt bort er lite" säger han lite dumt... Jasså menar han det? Jävla märklig människa! Konstigt sätt att driva företag tycker jag. Först lämnar han oss utan att ha gjort badrummet ens halvklart, han gör sig omöjlig att komma i kontakt med, skickar ingen faktura och lämnar grejer på tomten. Sedan ett år senare dyker han upp som gubben i lådan och kräver att hans grejer ska stå kvar där han lämnade dom plus att han ska ha betalt för ett jobb som inte är halvklart ens...
Kasst!!!!

Selmas kommentar efteråt var ganska rolig dock. Jag blev ju lite irriterad kan man väl kalla det så det kom väl några mindre vackra ord ur min mun, då säger Selma "Mamma det hjälpte ju inte att du sov i tio minuter" Ja då kunde jag ju inte annat än skratta åt eländet=)