Kan det vara nödvändigt?

Det här inlägget har jag börjat på många gånger men har alltid raderat det... Nu gör jag ett försök till.

Att alla är olika är något som dom flesta ser och accepterar men ofta tror många att dom är väldigt accepterande och "förlåtande" mot andras "annorlunda" beteende/utseende men under ytan lyser något annat igenom.
Många gånger är man säkert inte medveten om det själv, och jag är säkert lika "skyldig" som många andra.

Det räcker med ett ord, en blick eller ett hånflin för att man ska känna hur det hugger till.
Ja jag är känslig men det beror på att jag inte trivs med min kropp. "Amen det är väl bara att ge faan i att äta en massa" säger den oinvigde. Och det är just precis sånt jag menar. Har man ingen anig kan man lika gärna vara tyst! Har man aldrig varit fet kan man inte veta hur det funkar och känns.
Alla har sina "hang ups", jag gillar inte "när man vänder kappan efter vinden" eller när man "blir annorlunda beroende på vilka man umgås med" andra har problem med feta människor och jag förstår dom.
"Vi" feta är lata, tröga människor med dålig karaktär som man kan skratta åt.
Nä men så är det ju inte sitter du kanske och tänker nu. "Gu´va´hon överdriver och är känslig" Mmmm men fundera på det nästa gång du är och äter ute eller handlar. Hur många gånger har du tänkt "behöver hon/han verkligen äta det där"?
Fördomsfri var det ja... Accepterande... Medmänsklig...

Med ökande vikt märker man mer och mer av dom här sakerna. Uttalande eller ej så märker man dom. Ja delvis sitter det kanske "i mitt eget huvud" men kom faan inte och säg att du aldrig har tänkt dom här tankarna! Jag tänker dom ju själv! Om mig själv och om andra... Helt fördomsfri tror jag ingen är!

Det här är en del i det beslut jag har fattat.

Jag har bestämt mig för att jag vill göra en gastric bypass. En magoperation. En fetmaoperation.
Det är ett stort ingrepp och ett stort beslut som har tagit lång tid att tänka igenom.
Det förändrar hela livet.
För några veckor sedan träffade jag kirurgen i Västervik för att diskutera igenom det hela. Enligt honom är jag en person som dom kan tänka sig operera men dom gör det inte utan att jag först fått träffa en dietist. Dom har "avgörandet" om man blir godkänd för operation eller inte.
Varför operation kan man ju undra nu.
Ja, jo för mig handlar det om att överleva. Jag vill leva många år till, mig ska ni inte bli av med så lätt ;)
Med tanke på dom sjukdomar jag har ärftlighet för så ligger jag risigt till.

Ät mindre och rör dig mer är kanske någons förslag... Ja så enkelt är det kanske för somliga, men jag har testat det mesta och för mig funkar det inte riktigt.
När jag körde LCHF gick jag ner i vikt visst gjorde jag det men jag mådde dåligt. Sen om det berodde på dieten eller om det var att inget annat funkade just då vet jag inte, men jag vågar inte chansa för så dåligt vill jag inte må igen.

Operationen har risker och enligt läkaren är inte det värsta att jag kan dö... utan det värsta är dom komplikationerna som kan uppstå...

Här kan du läsa mer om operationen http://www.aleris.se/Sjukvard/Vardutbud/Overvikt/

Vilken jul!

Oh my vad jag måste ha varit snäll i år! Jag fick min hett efterlängtade kamera av min älskade familj! Jäklar vad glad jag blev! Nu kommer bloggen bombas av bilder =) Nu måste jag bara lära mig att ta fina bilder oxå...

Vi har haft en underbar julhelg med fina klappar, god mat och bäst av allt massor av umgänge med härliga människor. Finns det något bättre än att umgås med människor man tycker om?
Nä jag tror knappt det. Å i dag fortsätter umgänget. Vi ska nämligen på bio och se Hobbit tillsammans med Andreas syskon med respektive.

Fast först måste jag hinna plocka lite här hemma. Men lite lekande med julklapparna hinner man ju alltid med =)


Dagen började med en härlig sovmorgon och sedan blev det ishockey.



Här är min fina kamera <3



Lite pulkaåkande hann vi med på förmiddagen oxå =)

Ni försvann

I julstöket. Jag har haft planer på att skriva massor av inlägg, men tiden har inte räckt. Nu sitter jag på jobbet och gör dom sista timmarna för i år. Känns riktigt gutt. Så nu ska jag väl snart få tid att uppdatera hoppas vi.

I morgon kommer tomten :D

Lovar att inte

klaga idag ;)

Har ju varit lite mycket av den varan ett tag. Men si i da är det lite bättre. Har ju bara en tidig morgon kvar denna vecka!
Sen har vi en underbart ledig söndag och sen är det bara 60 arbetstimmar kvar i år! Guttit värre!

På torsdag händer en spännande sak som jag hoppas kunna berätta mer om, men det är under förutsättning att det går som jag vill. Håll tummarna är ni hyggliga.

Tänkte även passa på att köpa julklapp till min älskade make på torsdag. Problemet är bara att jag inte har en aning om vad... Tips något?

Nu mina vänner kallar sängen. Ensamt i huset :(

Besvikelsen

Jag är nog inne i en gnällperiod för här kommer ett gnäll-inlägg igen.

Jag kan ärligt inte förstå hur man kan välja att inte träffa/ställa upp på/bry sig om sitt barn eller dom kanske bryr sig på något konstigt sätt men visar det lite annorlunda... Eller?

En förälder som hellre väljer att gå på fest än att ha sitt barn hos sig (ett barn som föräldern träffar varannan helg) dessutom 2 helger i rad!!! Bryr sig en sådan förälder om hur barnet känner sig när den blir bortvald igen? Förstår föräldern hur barnet reagerar?
Eller en förälder som ALDRIG följer med på träningar/matcher, kommer på viktiga möten eller tar reda på hur barnet mår, kan man säga att denna förälder bryr sig/ tar sitt ansvar? Även om man kontaktar förälderna och ber denne ta kontakt med sitt barn så gör dom inte det för att dom inte har råd...

Hur tänker dessa föräldrar? Förstår dom vad dom gör mot barnet?

Jag har sjukt ofta dåligt samvete för att jag inte alltid orkar ägna så mycket tid som jag önskar på barnen. Å då bor barnen här och vi ägnar väldigt mycket tid tillsammans...

Jag skulle gråta blod om jag endast kunde träffa mina barn varannan helg, jag skulle känna mig halv. Jag har upplevt detta när min dotter en period bodde växelvis hos sin far och mig. Dom veckorna hon bodde hos honom mådde jag skit!
Finge jag dessutom reda på att mitt barn inte mådde bra skulle jag göra allt i min makt för att för det första komma i kontakt med barnet, sen hjälpa det med allt som jag kunde.

Men alla är vi olika jag tycker bara det känns sjukt sorgligt. Hur kan man välja att gå på fest framför att träffa sitt barn? Hur kan man inte ringa när ens barn mår dåligt? Hur kan man känna sitt barn så dåligt att man inte har en aning om vad den gillar eller har för intresse? Hur kan man bara vägra ställa upp vid träningar/matcher?
Det kostar inget att ge barnet av sin tid och sin kärlek! Och man får så oändligt mycket tillbaka.

Barnen och jag har inte alltid samma åsikter om saker och ting och det kan gå vilt till här på kvarngatan men vi vet vart vi har varandra. Barnen vet att både A och jag finns där när dom behöver oss. Vi följer dom på träningar/matcher/tävlingar vi går på möten/utredningar vi gör läxor med dom och ser till att dom har hela och rena kläder och mat på bordet.
Jag påstår inte att vi är perfekta på något sätt för det är vi absolut inte!

Jag är bara så ledsen/frustrerad/arg/besviken på att det finns vuxna som enbart tänker på sig själva, vad som passar dom och vad som skänker dom nöje.
Nu drar jag täcket över hu´vet igen och vägrar komma fram innan mitt humör har blivit bättre...

Sandlådan är frusen

I mina arbetsbeskrivning står det att jag är ansvarig för att sköta min maskin, det står ju naturligtvis samma sak i alla gjutares arbetsbeskrivningar, även dom 4 kollegor jag har i min maskin. Därför kan jag inte fatta varför somliga i den skaran anser att dom kan bortse från vissa uppgifter...
Det är sjukt irriterande att komma tidigt en måndagmorgon mitt i en jävla vinter och upptäcka att det återigen har fuskats men en massa uppgifter.
När det fuskas ena veckan betyder det att den som har förmiddagsvecka veckan efter får ta även den skiten som lämnades.
Om det hände någon enstaka gång kunde man väl kanske ha förståelse för att det hänt saker eller liknande men när det händer gång på gång på gång så blir man jävligt trött och irriterad!
Denna måndagmorgon var inget undantag... Blästern var i princip tom på blästergrus, tunnan med blästergrus som hade runnit ur var så gott som full, golvet var fullt med olja, skitigt och jävligt överallt fy faan så sur jag blir när jag kommer och det ser ut så!

Jag brukar inte gnälla på mina kollegor men nu har det faan gått för långt! Jag skrev ihop ett argt brev i ren frustration men det lär väl inte hjälpa det heller. Vad får vuxna män att skita i att genomföra det som ju faktiskt är deras arbete? Dom har lika mycket betalt som jag (och förmodligen mer dessutom) så varför ska en eller två i samma maskin slippa göra vissa uppgifter som dom tycker är tråkiga eller jobbiga? När det dessutom är saker som vi har kommit överens om SKA göras?

Nä nu ska jag dra täcket över huv´et och hoppas det ser bättre ut i morgon annars tar faan bofinken Knut!

Skyltsöndag i Vimmerby

I dag var det skyltsöndag i Vimmerby. Jag visade mina grejer hos syrran i


Hon har lyckats få mig att bli så sugen på att shoppa tyger och börja sy... Synd bara att min symaskin tillverkades samma år som Gustav Wasa föddes... Hmm undrar om tomten har något emot att jag lämnar in två önskelistor en dyr och en billig ;)

Den dyra börjar med systemkamera, assistent symaskin, strykjärn hehe and so on and so on...

Den billigare parfym, nya handdukar, örhängen, blommor

Å visst har jag varit snäll ;)
Eller jag kanske är för gammal för julklappar? hmmm tål att tänka på.

Någon undrade vad som blev bakat igår. Saffransbullar, rulltårta, schacksnurror, rocky roads, cigarrer och pepparkakor. Och jag tror våra härliga gäster som kom på kvällen godkände baket =) Eller?

Nu blir det soffhäng resten av kvällen. I morgon är det förmiddagsvecka som gäller.

Redan lördag!

Friveckan har som vanligt rusat förbi i faslig hastighet. Dock har vi hunnit sjukt mycket denna vecka. Julstädat kåken, köpt julklappar, varit på innebandymatch och idag har jag bakat å i morgon ska jag jobba medans resten av famlijen ska på dansuppvisning.



Här startade bakdagen.

I morgon ska jag vara i Sybutiken och visa mina varor. Vår stora rea ha ju dragit igång nu oxå. Riktigt fin rea måste jag säga!


Det här är bara en tiondel av allt! Passa på att köpa fina julklappar till kanonpriser!

Skönstädning

Jag är så lik min mor ibland, mest när det kommer till städning. Jag liksom hon skapar först en helt fantastisk oordning innan allt har omorganiserats och hamnar där det är tänkt.
I går började jag julstädningen av kåken. Jag möblerade om vardagsrummet skurade panelen i hallen, bytte överdrag på soffan- ja sen var den da´n gången... Det går inte fort men jag gör det i min takt och min ordning =) DÅ tycker jag att det är roligt att städa... Min närmaste familj vet vad jag pratar om, jag sorterar lådor och tittar vad jag hittar. Skillnaden nu mot när jag var liten är att nu "måste" jag ju göra färdigt hela vägen även om det tar ett par dagar.

Så är det denna vecka består av julstädning och dom sista julklappsinköpen. Vi har några kvar som behöver införskaffas.
Ett tips till våra barn om det nu är någon som behöver ett tips:

Selma: dom har rea på hippoteket just nu
Edvin: plattor till lego
Gabriel: vill köpa en målvaktströja på intersport och har presentkort men det räcker inte riktigt så presentkort på intersport

Å till mig då en assistent kanske eller en systemkamera ;) hahaha eller en gård jag pnskar mig bara små billiga julklappar. Fast jag skulle bli jätteglad för ett par örhänge oxå.

Nähä dax att sätta fart!
Ha en fin dag

Å nä jag tänker inte kommentera snöhelvetet! Nu har ni fått som ni vill å nu slutar inte skiten! Blä!!!

Grattis kära mor

Glömde nästan


GRATTIS KÄRA MOR!

Igen

I går fick jag mina tvångstankar igen.
Jag var och besökte mina föräldrar som bor i lägenhet. När jag skulle gå där i från var det mörkt i trappuppgången så jag skulle tända lyset... Varför sätter dom alltid lysknappen jämte ringklockan??? Jag får en nästan helt oemotståndlig lust att tjuvringa på grannens ringklockan.
Än så länge har jag lyckats motstå frestelsen men jag vet inte hur länge till det går.
Är det bara jag som känner denna längtan?

Näpp knäpp ja vet ;-)