Kan det vara nödvändigt?

Det här inlägget har jag börjat på många gånger men har alltid raderat det... Nu gör jag ett försök till.

Att alla är olika är något som dom flesta ser och accepterar men ofta tror många att dom är väldigt accepterande och "förlåtande" mot andras "annorlunda" beteende/utseende men under ytan lyser något annat igenom.
Många gånger är man säkert inte medveten om det själv, och jag är säkert lika "skyldig" som många andra.

Det räcker med ett ord, en blick eller ett hånflin för att man ska känna hur det hugger till.
Ja jag är känslig men det beror på att jag inte trivs med min kropp. "Amen det är väl bara att ge faan i att äta en massa" säger den oinvigde. Och det är just precis sånt jag menar. Har man ingen anig kan man lika gärna vara tyst! Har man aldrig varit fet kan man inte veta hur det funkar och känns.
Alla har sina "hang ups", jag gillar inte "när man vänder kappan efter vinden" eller när man "blir annorlunda beroende på vilka man umgås med" andra har problem med feta människor och jag förstår dom.
"Vi" feta är lata, tröga människor med dålig karaktär som man kan skratta åt.
Nä men så är det ju inte sitter du kanske och tänker nu. "Gu´va´hon överdriver och är känslig" Mmmm men fundera på det nästa gång du är och äter ute eller handlar. Hur många gånger har du tänkt "behöver hon/han verkligen äta det där"?
Fördomsfri var det ja... Accepterande... Medmänsklig...

Med ökande vikt märker man mer och mer av dom här sakerna. Uttalande eller ej så märker man dom. Ja delvis sitter det kanske "i mitt eget huvud" men kom faan inte och säg att du aldrig har tänkt dom här tankarna! Jag tänker dom ju själv! Om mig själv och om andra... Helt fördomsfri tror jag ingen är!

Det här är en del i det beslut jag har fattat.

Jag har bestämt mig för att jag vill göra en gastric bypass. En magoperation. En fetmaoperation.
Det är ett stort ingrepp och ett stort beslut som har tagit lång tid att tänka igenom.
Det förändrar hela livet.
För några veckor sedan träffade jag kirurgen i Västervik för att diskutera igenom det hela. Enligt honom är jag en person som dom kan tänka sig operera men dom gör det inte utan att jag först fått träffa en dietist. Dom har "avgörandet" om man blir godkänd för operation eller inte.
Varför operation kan man ju undra nu.
Ja, jo för mig handlar det om att överleva. Jag vill leva många år till, mig ska ni inte bli av med så lätt ;)
Med tanke på dom sjukdomar jag har ärftlighet för så ligger jag risigt till.

Ät mindre och rör dig mer är kanske någons förslag... Ja så enkelt är det kanske för somliga, men jag har testat det mesta och för mig funkar det inte riktigt.
När jag körde LCHF gick jag ner i vikt visst gjorde jag det men jag mådde dåligt. Sen om det berodde på dieten eller om det var att inget annat funkade just då vet jag inte, men jag vågar inte chansa för så dåligt vill jag inte må igen.

Operationen har risker och enligt läkaren är inte det värsta att jag kan dö... utan det värsta är dom komplikationerna som kan uppstå...

Här kan du läsa mer om operationen http://www.aleris.se/Sjukvard/Vardutbud/Overvikt/