söndag 28 november 2010

Kommisarie Späck

I går tittade vi på kommesarie Späck. Nu är det Beck på tvn och Andreas sitter och garvar och drar paralleller när han tittar på den!!! Jätteroligt=))


Lite härliga vinterbilder kommer här oxå. Barnen bygger snöhäst=)

Och en rolig bild på barnens morfar=)

Önskelistor

Här är Gabbes lista.



Vem är kunden?

Natten till lördag jobbade jag som vanligt i min kära makin 173. Mitt ben värkte som faan och när jag pratade med vårdcentralen i Vimmerby i veckan sa dom att jag kunde prova panodil och voltaren. Vilket jag i min dumhet gjorde när värken var som värst. Efter nån halvtimma började jag känna mig väldigt konstig, liksom borta och fick ont i vänster axel och upp mot halsen...
Det var riktigt obehagligt så jag funderade starkt på att försöka bli hämtad eller hemskjutsad men jag klarade mig till klockan 6 och tänkte att det säkert beror på att jag sovit så dåligt hela veckan.

Jag tog mig hem och kastade mig i säng. Jag sa till Andreas att han kunde ju kolla att jag levde innan han åkte till jobbet;)
Halv två vaknar jag och försöker dricka lite kaffe men känner mig fortfarande dimmig, darrig, illamående ont i skuldran, axel och upp mot halsen. Jag ringer 1177 och dom tycker jag ska ringa ambulans.
Så dom fick komma och hämta mig och Andreas fick åka hem från jobbet till barnen.

I Västervik tog dom EKG och en hel drös andra prover som alla var bra. Skönt! Däremot ifrågasatte läkaren min medicinering. Med tanke på mina arvsanlag bör jag tänka mig VÄLDIGT noga för sa han. Jag ska ha starkare blodtryckssänkande och en tablett för blodfetterna. Det minskar riskerna med 30%!
Men hur ska JAG kunna veta det? Jag förklarade för honom att det är nära nog omöjligt att får tid till läkaren i Vimmerby. Då undrar han varför jag inte vänder mig till någon annan vårdcentral.
Jaa varför gör man inte det? I stället för att bara bli avvisad i Vimmerby så kan man ju söka till tex Ankarsrum, enligt läkaren igår har dom väldigt duktiga läkare och tid för sina patienter.
Så i morgon ringer jag dit för att göra en ordentlig undersökning och för att få lite riktiga värktabletter så jag slipper gör egna häxblandningar som gör att jag blir konstig;)

Yrslen och alla andra symptom berodde troligen på en kombination av häxblandning, för lite sömn och värk. För alla hjärtprover, propprover och andra lever, njurar och annat såg bra ut. Däremot skulle jag veta att det är jag som är kund hos vårdcentralen.

Nå ja en tankeställare fick jag allt!

fredag 26 november 2010

Önskelistor

Här kommer Selmas önskelista. Gabbe måste ha skickat sin till tomten för den hittar jag inte. Men jag ska höra med honom när han kommer hem vart han gjort av den så förhoppningsvis kan jag scanna in den i morgon.





onsdag 24 november 2010

Otroligt

Slängde upp en bild på minstingen. Tänk att nån så söt kan ha ett sån humör=)

Satt å letade kort men jag måste nog dra fram kameran snart! Har knappt något kort där alla är samlade!!! Märkligt.
Skärpning.

Makaroner och farligkorv

I dag ringde jag till vår fina duktiga vårdcentral i Vimmerby för att få en tid så jag kan få recept på lite riktig värkmedicin.
Ring på tisdag kvart i åtta, blir svaret... Jag säger ju bara det passa er jävligt noga för att bli riktigt sjuka om ni bor i Vimmerby! Då är det bättre att ringa Västervik i så fall.

Hur som helst så får jag försöka stå ut tills på tisdag, så hoppas vi på att jag får lite bra smärtlindring för som det är nu är det ganska outhärdligt om jag ska vara ärlig.

I övrig har det varit en helt vanlig vardag- inget nytt händer. Makaronerna smakar som vanligt, ungarna har iof faktiskt lyckats hålla ganska sams det är ju lite ovanligt.
Men annars händer det inte mycket. Den här veckan saknar jag lite vuxensällskap eftersom jag sover när Andreas är hemma och sen är det bara ungarna hemma när jag vaknar.
Nu blir det väl inte att ge sig iväg nått heller för Gabbe har så ont i halsen så han är hemma från skolan och jag tycker synd om honom om vi åker iväg så han blir ensam hemma.
Snart är det ju måndag och ny frivecka=) Har ju "bara" 44 timmar kvar denna vecka

tisdag 23 november 2010

Snö

Konstigt, men jag känner inte att det är HELT nödvändigt med en jäkla massa snö nu!
I morse när jag åkte hem från jobbet regnade det. Stora droppar! Det var riktigt otäckt att möta lastbilar, eftersom det var så mycket vatten på vägen såg man inte ett dugg när man mötte. Vid halv sju på morgonen är det dessutom ganska mycket trafik ute...

Jag är lite rädd att det är ännu värre att köra till jobbet i kväll. Det har snöat sedan i förmiddags och blåser så in i ... Men det är väl bara att köra lugnt och hoppas att medtrafikanterna oxå är rädda om livet. Nu får mina Michelin x-ice bekänna färg;)

Jag får nog leta upp en kiropraktor eller liknande nästa vecka för det är faan vad det värker i mitt ben! Har nästan svårt att stå ut med det. Inte hjälper det med värktabletter heller. Vila gör det ännu värre, det känns minst när jag står på benet eller trycker hårt på sidan... Det är bara skit med kärringen;)

söndag 21 november 2010

Hohoho nu kommer tomten

Nu är det fullt ös vill jag lova! Av någon outgrundlig anledning ramlar det ju in hur många leksakskataloger som helst...
Dom båda stora barnen skriver önskelistor sen redigerar dom listorna både två tre och fyra gånger=) Bra träning=) Vad som står på listorna lovar jag att skriva nån da.

I dag var vi på Ica för att handla lite. Edvin var kvittrande glad när vi gick in och fick ta en liten vagn.
Som vanligt gick det bra fram till osten... "Vanliga" barn brukar tjata att dom ska ha godis, vår son skriker att han ska köpa ost... I dag fick han köpa sin babybell ost så då trodde vi att det var frid och fröjd. Ack så fel vi hade!
Då skulle han ha kakor oxå, mamma och pappa sa nej och Edvin skrek... Så roligt blev det. Han vråla så det hördes över hela affären men vi gick. Till slut kom han efter och fick se att Andreas hade plockat till sig söndagsbilagorna - då skulle han ha en tidning istället - men nej det fick han inte heller. Dumma dumma mamma och pappa!!!
Vi det laget hade ljudvolymet gått upp till branlarmsnivå ca 100 decibel. Jag log mitt mest tålmodiga leende och säger till kassörskan "Ja det är inte alla dagar dom visar sin bästa sida" Jag hinner ta mig faan inte sätta dit punkten efter meningen så hör jag ett BRAK bakom mig... Då har unge herr Lind lyckats välta en stapel med kundkorgar överända!
Där någonstanns försvann mitt ursäktande leende och mitt lugna tonfall. Eftersom jag nästan var klar med betalningen tog jag tre snabba steg och reste upp korgarna och tog herr Lind i overallärmen och drog med honom fram till kassan för att kunna slutföra betalningen. Därefter höll jag ett stadigt grepp i ärmen på overallen och tog ut det lilla monstret ur affären. Andreas fick sköta packningen av varorna själv.
Jäkla unge!!!

Efter vår lilla scen på Ica åkte vi mot Jem å fix Edvin och jag satt kvar i bilen (undrar varför?) medans Andreas kollade om dom hade det vi skulle ha och om vi kunde köra i så vi slapp dra med gipssivorna i regnet. Det tog nog ca 10 minuter efter Ica-insidenten sedan sov mammas prins...

Jaja nu vill jag ju inte bortförklara att sonen är bortskämd men det berodde nog dels på att han är bortskämd (vi är medvetna om det...) men även på att han var trött och det kan kanske förklaras med att jag tror han håller på att bli sjuk... Han är ganska hostig och snorig...


Nädå jag hittar inte på ursäkter=) hehehe

onsdag 17 november 2010

Bbbuuuhhhuuuuu

När jag ändå beställde kläder till barnen passade jag på att beställa lite till mig oxå. Skulle jag inte ha gjort...
Det åker tillbaka ALLTIHOP, ja utom trosorna dom borde jag väl för faan lyckas klämma ner den övergödda röven i!
Nu låter alltihop som omdet var hur mycket som helst, men det rör sig om en jacka, en tunika (som jag inte fattar varför jag beställt... inte min stil alls...) samt en topp som inte alls såg ut som jag hade föreställt mig. MEN vad tråkigt det är! Jag hade ju sett fram emotlite nytt, kanske framför allt jackan. Den jag har har jag ju haft sedan urminnes tider dessutom måste den ha krympt;) Ful är den oxå! Jackan jag beställde fick jag på mig men man ska väl helst kunna ha nått mer än ett linne under utan att vara rädd att spränga dragkedjan... Nu måste det faan bli ett slut på det här nångång! Kanske får bli LCHF iaf. Men HUR? STÖN! Det är jobbigt att bryta invanda mönster. Skulle behöva någon som jagar mig och tvingar mig äta mer än en gång om da'n, skulle säkert bli mycket piggare och må bättre men det är svårt att komma igång.
Nån som anmäler sig som jägare/pådrivare;)?

tisdag 16 november 2010

Ont i mammahjärtat

Edvin har ju som (o)vana att komma in till våran säng på nätterna. Det gjorde väl inte så mycket om han kunde ligga still och låta bli att rycka i håret, sparkas och trängas men det är uppenbarligen ganska svårt.
Förra veckan sa Andreas till honom på kvällarna att han skulle sova i sin säng på natten. Två nätter vakande jag av att han stod utanför vår sovrumsdörr och snyftade. Då menar jag verkligen snyftade, det går ju inte, jag är för vek i dom lägena. Stackars lilla barn, stå utanför och längta efter mamma och pappa=( Det slutade naturligtvis med att jag sa till honom att komma in... Helt fel jag vet men jag klarar inte höra honom snyfta och vara olycklig! Efter en halvtimma kom jag ihåg varför vi ville att han sover i egen säng... Han snurrar in sina fingrar i mitt hår ich drar, jag hör hur hårstråna går av ett efter ett! Är det konstigt att jag har tunt hår!!!????

I går kväll somnade han jättetidigt (ja eller klockan var iaf halv sju) eftersom han vägrat sova middag, med följden att han vaknade när vi skulle gå och lägga oss. Jag följde med honom in till hans säng för att han skulle somna om där. Det tog ungefär hur lång tid som helst! Så fort jag försökte lämna honom vaknade han, till slut blev jag liiiite irriterad och sa till honom lite på skarpen att nu fick han lägga sig ner. Märkligt nog la han sig ner och somnade och efter en stund kunde jag smyga in till min säng. Gissa om jag blev förvånad när jag vaknade av en teaterviskning klockan 6 -mamma får jag komma in. Jag förklarade att eftersom det är morgon kunde han komma in så vi kunde mysa lite:) Härligt att få sova ostört en helt natt!!! Dom nätterna kan vi räkna på ena handens fingrar efter att Edvin föddes. Men nu kanske det är på gång? Han börjar ju bli stor mammas lilla stora pojk.

I går fick jag hem kläder som jag beställt till barnen=) ÅÅÅÅhhh vad det är roligt! Löv shopping=)

måndag 15 november 2010

Gött mos!

Så var det dax för frivecka igen=) Vojne vojne, stackars mig jag får inte jobba på hela veckan... hehehe Skojade bara.

Jag har faktiskt lyckats få lite gjort idag iaf. Jag har rensat, målartvättat och målat i vårt "nya gäst/tv/träningsrum", jag har sett till att få hästarna verkade, tvättat tvätt lagat mat osv... Så lite har jag allt lyckats med. Fast jag har vilat mig lite oxå.

I morgon blir det nog lite mer målande, väntan på sotar'n, och en hel del städning. Edvin ska ju vara på dagis mellan nio och två tisdag, onsdag och torsdag. Då ska det röjas (eller latas;))
Just det det är ju utvecklingssamtal för Selma i morgon oxå, då får vi se om hon sköter sig;)

Det där skiten jag gjorde mig i ryggen förra friveckan sitter fortfarande kvar! Det blir bättre men det går jävligt långsamt! Ska kanske försöka att inte bära och kånka så mkt denna vecka. Hmm får väl se hur det går.

onsdag 10 november 2010

Olika platser i livet

I går på jobbet började det pratas om att gå ut och festa å sån. Jag hade väl inte så mycket att tillföra just i den diskusionen utan satt mest och lyssnade.
Plötsligt frågar dom mig om jag aldrig går ut... Njae det är ju onekligen läääänge sen. Frågan blev ju då naturligtvis varför, men jag hade inget riktigt bra svar.
När jag åkte hem satt jag och funderade lite på det, varför har jag/vi inte varit ute på lääänge? Det enda jag kom fram till är att jag har nog inte varit sugen. Men visst det skulle kanske vara kul att gå ut nångång men jag har inget jättesug efter det som man hade förr. Nu för tiden är jag ganska nöjd med att krypa upp i soffan och vakna dan efter utan baksmälla. Hmm får nog fundera lite till på det där, jag börjar nog helt enkelt bli gammal;) Annars är det väl så enkelt att under tiden barnen är små är suget mindre? Eller ja, jag vet inte men jag vill minnas att det var likadant när Selma var liten, fast efter separationen kunde jag ju gå ut när hon var hos sin far. Äh skitsamma vill jag gå ut så går jag ut annars kryper jag upp i soffan ihop med min älskade man och njuter av vårt liv.

I dag insåg jag att Selma och jag är VÄLDIGT lika iaf när det gäller morgonhumör;) Jäklar vad sur hon kan bli! I morse när hon precis var på väg ut genom dörren till skolan sa jag helt vänligt till henne att ta med sig termobyxorna så hon kan vara ute och leka på dagen. UUUUJJJ DET borde jag aldrig ha sagt. Satan vad ilsk hon blev. Då sa jag men skit i dom då, men det passade inte heller... Sen skulle hon inte gå till skolan. Oj vilket vrål och skrik och ett jävla oväsen, det slutade med att Andreas fick ta bilen och köra upp dom till skolan för att dom inte skulle komma för sent... Hu det vill till att vakta tungan på morgonen i det här huset;)

måndag 8 november 2010

Pensionärsjävlar

är mitt nya favoritprogram förresten=) Jag garvade högt för mig själv när jag såg reprisen härom kvällen! Riktigt roligt program, folk ser så häpna ut. Kanal 5 klockan 22.00 missa inte detta (jag jobbar så jag missar det tyvärr men ni kan ju tala om för mig hur bra det var;))

Bacillerna anfaller

på bred front...
Hualigen nu verkar det som om magsjuketiderna börjat. Selma kom hem igår och hade varit hos sin far i en vecka. I natt kom hon upp vid tre och klagade på magont... Hon berättade att dom hade hälsat på några i Karlstad som hade haft magsjuka...
Just innan jag gick och la mig läste jag på facebook att syrrans grabb blivit magsjuk, vi umgicks med dom på dan...
Det kan nog bara sluta på ett sätt - på muggen. Fy faan vad jag hatar denna sjuka! Nu har jag proppat mig full med vitpepparkorn och tror stenhårt på det;) Hehehe enbart tron kan göra så mycket har jag hört.

60 timmar till frivecka=)

torsdag 4 november 2010

Alcro väggfärg

Tack för all stöttning=) Jag kommer säkert inte glömma vad hon sa men jag har bestämt mig för att lägga det bakom mig nu. Det är säkert bra att få sig en tankeställare i mellan åt, och jag ältar kanske lite för mycket men nu ska jag försöka släppa det och kanske försöka vara lite mer diskret...

I dag fick jag meddelande om att jag/vi har blivit uttagna som testpiloter till Alcro väggfärg på Smartson. Vi kommer få 10 liter färg och övrig målar utrustning. Jag vet inte riktigt vad vi ska måla... Om det blir hallen, sovrummet eller vårt nya tränings/gäst/tv-rum. Ja vi får väl se;)

Nu är det bara två tidiga mornar kvar, tack för det!!! Fy för förmiddagsvecka. Nu har jag dessutom sovit så otroligt dåligt hela veckan,, dels är det alldeles för tyst och tomt i sängen eftersom Andreas jobbar natt och sen har jag så jäkla ont i mitt högerben. Jag bar dumt i helgen och det vill inte riktigt släppa. Det känns som om det ligger en nerv i kläm vid sittbenet så det strålar bakifrån röven och snett fram på sidan av knät och ner på framsidan av smalbenet. Det känns som om benet är för kort jag kan inte riktigt sträcka ut det och det värker som faan! Skit! Men det är bara att bita ihop och LE! Jag är ju den nya leende Linda;)

onsdag 3 november 2010

Vad hände?

På grund av vissa omständigheter fick jag anledning att fundera över hur jag uppfattas av andra.

Jag tror dom flesta av oss har "olika" personligheter. Man är en "jobbLinda" en "syskonLinda" en "kompisLinda" osv. Det är inte alls konstigt tycker jag, för man känner ju varandra på olika "plan" eller vad jag ska kalla det.
Oftast visar man ju inte upp sin sårbara sida på jobbet på samma sätt som man kanske gör för sin närmaste familj, den "fasad" man sätter upp på jobbet kan nog ibland vara ganska långt ifrån den verklighet som finns under ytan. Med det menar jag inte att man är falskskyltad på jobbet, man kan mycket väl "vara sig själv" men man visar kanske inte alla delar. Så tror jag dom flesta är, eller har jag fel?

Den här personen verkar ha fått uppfattningen av mig att jag är en elak faan som hoppar på folk till höger och vänster utan urskiljning helt utan anledning... Ööööhhh, oj det var inget roligt att höra. Det är väl det sista sättet man vill uppfattas som=(
Jag visste inte riktigt hur jag skulle tackla det, jag borde nog inte skriva om det här men va faan what to do?
Att jag säger vad jag tycker står jag för men jag försöker nog att inte vara elak mot folk om dom behandlar mig schysst.
Jag har förmodligen trampat på många tår och då ber jag om ursäkt för det.

Hoppas bara att dom som verkligen känner mig inte uppfattar mig som fullt så elak och socialt handikappad... Det vore hemskt!