Ont i mammahjärtat

Edvin har ju som (o)vana att komma in till våran säng på nätterna. Det gjorde väl inte så mycket om han kunde ligga still och låta bli att rycka i håret, sparkas och trängas men det är uppenbarligen ganska svårt.
Förra veckan sa Andreas till honom på kvällarna att han skulle sova i sin säng på natten. Två nätter vakande jag av att han stod utanför vår sovrumsdörr och snyftade. Då menar jag verkligen snyftade, det går ju inte, jag är för vek i dom lägena. Stackars lilla barn, stå utanför och längta efter mamma och pappa=( Det slutade naturligtvis med att jag sa till honom att komma in... Helt fel jag vet men jag klarar inte höra honom snyfta och vara olycklig! Efter en halvtimma kom jag ihåg varför vi ville att han sover i egen säng... Han snurrar in sina fingrar i mitt hår ich drar, jag hör hur hårstråna går av ett efter ett! Är det konstigt att jag har tunt hår!!!????

I går kväll somnade han jättetidigt (ja eller klockan var iaf halv sju) eftersom han vägrat sova middag, med följden att han vaknade när vi skulle gå och lägga oss. Jag följde med honom in till hans säng för att han skulle somna om där. Det tog ungefär hur lång tid som helst! Så fort jag försökte lämna honom vaknade han, till slut blev jag liiiite irriterad och sa till honom lite på skarpen att nu fick han lägga sig ner. Märkligt nog la han sig ner och somnade och efter en stund kunde jag smyga in till min säng. Gissa om jag blev förvånad när jag vaknade av en teaterviskning klockan 6 -mamma får jag komma in. Jag förklarade att eftersom det är morgon kunde han komma in så vi kunde mysa lite:) Härligt att få sova ostört en helt natt!!! Dom nätterna kan vi räkna på ena handens fingrar efter att Edvin föddes. Men nu kanske det är på gång? Han börjar ju bli stor mammas lilla stora pojk.

I går fick jag hem kläder som jag beställt till barnen=) ÅÅÅÅhhh vad det är roligt! Löv shopping=)