Jag borde

resa på mig och göra lite nytta men jag orkar verkligen inte. Huvet känns fortfarande som om det ska sprängas så fort jag rör mig så har jag ont i kroppen oxå. Buhu stackars mig. Edvin är inte heller katig så vi sitter mest i soffan och stirrar rakt framför oss... Vi tröstade oss med lite glass förut då blev det bättre en liten stund=) Nu ska vi nog sova ett tag tror jag... Hoppas på medhåll från min älskade son...