Eftersom Selmas far inte hört av sig eller svarat när jag har ringt eller smsat, provade jag att ringa på Andreas telefon idag. Å vet ni - då var han plötsligt anträffbar... (han kände ju inte igen numret...)
Han blev nog lite paff när det var jag som ringde.
Som vanligt när vi har meningsskiljaktingheter blev det en del okvädningsord och anklagelser kastade både hit och dit. Jag önskar att jag kunde hålla mig mer saklig och bara säga det jag måste men jag blir så jävla förbannad!!!
Enligt honom var han inte skyldig att meddela mig att han tagit jobbet... nähä men vi har en dotter ihop som är beroende av att veta vart och hur hon ska bo... Han måste väl tänka på Selma iaf? Eller tänker han bara på sig själv... Ja just det så har det ju alltid varit så varför är jag förvånad? Dumt av mig.
Jag blir så arg så jag kokar!!! För att förtydliga så är jag inte arg för att Selma ska bo här utan jag är arg för att han så totalt nonchalerar Selmas känslor!
En liten blogg om allt mellan himmel och jord. Stort och smått, men mest om barnen och livet i en bondhåla som kallas Frödinge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar