Hon fattas mig!

Tidigt i morse vid halv fem tiden vaknar jag av att jag gråter i sömnen. Jag har drömt om världens bästa Betty.
Jag minns drömmen väldigt tydligt och tårarna bara strömmar ner. Min fina älskade busiga lilla hund. Jag vet att jag funderade länge när jag tog bort henne om jag gjorde rätt eller om det hade gått att ha henne kvar ett tag till, men i drömmen känner jag att det var rätt beslut jag tog då. Jag ser och känner Betty i drömmen jag känner hur hon ligger på min arm som hon gjorde så många gånger.
Åh vad jag saknar henne!!!

Efter lång tid lyckas jag äntligen somna om. När jag sedan kliver upp går jag direkt ner och kollar i pappren på Olga vilken dag vi hämtade henne, det var nämligen samma dag som Bettan somnade in - den 24 april 2009... På dagen två år sedan... Kan kanske kalla det slump, undermedvetet eller ett tecken? Ja vad vet jag?
Jag vet bara att jag saknar min Betty boop, min Ploppan så det gör ont, hon fattas mig!