Älskade barn

Man älskar väl alltid sina barn, men vissa dagar kan dom pröva tålamodet väldigt hårt...
Idag har varit en sån dag... Fast det är säkert minst lika mycket mitt fel, stubinen är inte kilometerlång direkt.

Jag lyckades sova fram till klockan tolv utan avbrott idag, ganska okej faktiskt. Jag lyckades till och med att slumra till nästan en timme till, då ringde hemtelefonen och väckte mig igen så då klev jag upp. Selma var snäll och gullig och tyckte att jag skulle lägga mig på soffan och vila en stund till men det hittade jag ingen ro till.
Så klockan tre skulle vi hämta Edvin... Andreas sa att han hade varit på SÅ bra humör hela förmiddagen - det gick över när han fick se sin mor=(
Han krävde att få sitta i framsätet och jag erbjöd honom att sitta på Selmas bilkudde bak - han vägrade och ålade och skrek - jag sa att han måste sätta sig ordentligt annars blev det att sitta i bilstolen - han ålade och skrek - fröknarna tittade... - jag gav honom en chans till att sätta sig- han ålade och skrek- jag bökade ner honom i bilstolen...
Hela vägen hem hördes frödingebrandlarm. När vi skulle kliva ur skulle han inte med, jag knäpper loss honom och lämnar dörren öppen, går mot tvättstugan- vilket oväsen det blev!!! Han skulle inte sitta i bilen ensam mmmääähhhh va ffffnnn nu börjar det pyra lite på stubinen. Jag går tillbaka till bilen - då vill "mammas lillagullunge" vara kvar i bilen... Det skiter jag högaktningsfullt i och bär in honom. Väl inne skruvas volymen upp yttligare två steg.
-Jag vill sitta i bilen och tjura, vrålas det (ja det är inte jag som skriker dock även om bilen kanske var det skönaste stället just då)
Så håller han på och skriker i säkert en kvart. Till sist lyckas jag få honom på andra tankar och han blir sitt sprudlande glada jag igen.
Vi går upp och tittar på Selmas marsvin som är här på besök och sedan är allt groll glömt.

Dock har det varit väldigt skört hela eftermiddagen minsta motgång har resulterat i illvrål.
Vanlig treårstrots mmm så underbart;) Det är säkert minst lika jobbigt för honom som för alla runt omkring honom. Mellan utbrotten är han ju så underbart mysig och vill gärna kramas och berätta hur mycket han älskar oss. Sötisen=)
Nu sover han gott och då finns det ju ingen sötare;)