Gnällinlägg

Vill du inte läsa ett gnälligt inlägg med spår av skitprat ska du sluta läsa nu....

Jaha undrar om det blev några kvar;)

Hur som helst så ska jag gnälla nu. Det handlar om Selma och hennes pappa. För ungefär ett år sedan bestämdes det att Selma skulle bo varannan vecka hos sin far som bor i Vimmerby. Det har betytt att hon har fått åka skolskjuts till skolan vid sju på morgonen och hennes pappa (vi kallar honom I) har hämtat henne efter att han slutat jobba vid halv sex -sex på kvällen. Det har varit väldigt långa dagar för Selma men hon har tyckt att det varit värt det för att kunna bo hos sin pappa varannan vecka. Visst har dom liksom Selma och jag haft duster men det har väl alla föräldrar och barn antar jag.
Även om mitt mammmahjärta höll på att brista efter en vecka utan min dotter var alla nöjda och glada så vitt jag vet (iaf Selma och jag...)
Nu i början av året blev I varslad vilket jag har full förståelse för är jobbigt. Jag vet hur jag kände det när jag blev av med jobbet...
Skillnaden är att I väljer att ta ett jobb på prov 40 mil bort! Vilket ju då innebär att Selma får flytta hem på heltid och träffa sin pappa varannan helg.
Det skulle inte göra mig ett dyft att hon bor här på heltid OM det inte vore för att hon är så ledsen. Härom veckan kom hon ner på kvällarna efter hon lagt sig och var helt förtvivlad. Sa att det kändes som om han inte var hennes pappa längre och liknande saker. Jag försökte trösta bäst jag kunde och ordnade så hon fick träffa honom extra på helgen.
När jag sedan pratar med I så frågar jag hur han tänker och känner. Men han tycker inte det är så jobbigt att vara utan sin dotter... "Vi träffades ju inte så mycket även när hon bodde hos mig, hon kom ju hem så sent att det aldrig blev någon riktig vardag" - hans ord... Jag var helt säker på att jag skulle dö! Det är väl förfaan det som är vardag? Eller har jag fattat fel?
När jag frågar hur det blir med jobbet kan han inte svara...
Om jag nu mot förmodan skulle provjobba 40 mil bort och vi upptäcker under tiden att min dotter mår dåligt av det skulle jag ju ALDRIG ens överväga att ta jobbet!

Nu verkar han ju vara funtad så att han bara vill ha "go bitarna" med lek och mys, resten vill han lämna till mig/oss.
Som lov och helger ska hon vara hos honom... Det går inte ens att diskutera. Som nu på påsklovet, han skulle ha in henne till sig i onsdags (20/4) och kommer inte hem med henne förrän 1 maj!
Jag bad att dom kunde komma på lördagen så vi fick en dag iaf men nä...

Egoistiskt och elakt tycker jag men det är ju sån han är så jag borde inte vara förvånad. Men jag blir ledsen! Jag saknar min älskade dotter så det värker!
Vi vill oxå ha den biten av henne!!! Vi vill oxå göra saker tillsammans med henne och dom andra barnen!!!
Larvigt kanske men det känns som om vi "bara" får uppfostringsdelen och han ska få allt det trevliga och roliga. Jag kan inte tycka att det känns bra.

Nu har jag "pratat" massa skit om honom men jag kan känna att han "förtjänar" det. Han gör min dotter illa och det kan jag inte acceptera längre!