Vi tog en sista sväng till stan idag för att införskaffa det sista. Lite kläder till barnen mm.
Tyvärr avlöpte väl inte besöket riktigt bra. Andreas och Gabriel blev rejält osams inne på Ica och det är ju aldrig roligt. Denna gång gick det extra långt och jag har fortfarande inte riktigt kommit över det. Jag blev naturligtvis inblandad så även jag blev osams med Gabriel. Vi har ju ganska olika sätt att tackla saker på, min käre man och jag. Vi står enade i beslutet men väljer ganska olika vägar dit...
När vi hade handlat klart vägrade Gabriel lämna affären vilket resulterade i att jag fick dra honom ut, ungefär som en tre åring med en skillnad på ca 20 kg... När vi kommer ut skriker han och slår omkring sig som jag vet inte vad. En väderkvarn i storm?! Till sist lyckas vi få honom till bilen där hans hämnd blir att åka utan bälte hem...
Min filosofi var att lämna honom en stund så alla kunde lugna sig så vi senare kunde diskutera genom det hela. Tyvärr funkar det inte här... Så nu är jag arg, lessen, förbannad uppgiven you namne it.
Man kan inte bara sopa skiten under mattan för en dag åker mattan ut eller så räcker den inte till!
Om BUP bara kunde få tummen ur så vi kunde få hjälp någon gång!
Mitt i min förtvivlan gick jag upp till min säng för att läsa lite i min bok. Här ser ni bokmärket jag använder.
Det värmer ett stelnande hjärta lite
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar