En helt okej söndag

Vi började söndagen med att åka på innebandy. Garbiels lag spelade först mot Västervik och sedan mot Högsby. En förlust och en vinst så grabbarna var nog ganska nöjda.
Andreas och jag hade däremot en nära döden upplevelse.
Edvin ville handla när vi satt och tittde på matchen. Eftersom vi inte hade några kontanter på oss gick Andreas ner till bowlinghallen för att handla. Edvin följde med och jag trodde att Andreas uppfattade det men det gjorde han inte... När han en stund senare kommer tillbaka är han ensam.
VART är Edvin??!!!! Hjärtat stannade nästan. Vi sprang ner för trapporna och började leta. Men vart ska man leta? Badbassängen, ute på parkeringen... Tusen faror for genom skallen. Jag blev helt iskall inombords.
Tänk om han gått ut. Dörrarna var såna som öppnas automatiskt och utanför låg parkeringen och en stor väg. Tänk om han gått i till badbassängen och drunknat.

Fy faan , vad glad jag blev när jag fick se honom komma med sin hand i en kvinnas hand! Hon är min hjälte idag!!! Det var inte långt ifrån att jag började gråta av lättnad när jag fick se honom. Nedrans unge.
Jag som aldrig brukar släppa mina ungar ur sikte och brukar väl räknas till dom så kallade hönsmorsorna...
Ja hualigen vilken pärs. Han var väl alltså max borta i fem tio minuter men iaf.

När vi sedan kom hem satte vi oss i soffan och beklagade oss över att där kan vi ju inte sitta när solen skiner så vackert ute... Meeennn oorrkkaaa ta sig ur soffan dåe eller?

Till sist lyckades vi resa på våra "små" arslen och bege oss mot stallet för en tur runt byn. När vi väl tog oss i väg så var det ju riktigt härligt. Det gäller alltså bara att få röven ur soffan;)