Di barna di barna...

skicker en dom te kyrka så går de te kvarna=) Så sa min farmor när jag var liten. Med facit i hand kan jag nog inte annat än att hålla med.
Det finns väl inga som man älskar så mycket men ändå kan bli så arg på. Dom prövar verkligen tålamodet mellan åt.
Edvin har just nu en väldigt jobbig period i sitt liv. Han testar allt han orkar och lite till. Han vill hela tiden tvärt emot vad alla andra vill, vilket väldigt ofta resulterar i att hela världen rämnar.
I går var vi som sagt på besiktning på BVC. Inne hos Annette skötte han sig jättebra! Svarade riktigt på alla frågor och var glad och trevlig.
Sen skulle vi åka... och på BVC hade dom en jättefin tramptraktor... Edvin tyckte då att vi kunde åka och handla så kunde han vara kvar och leka... Gissa om han skrek när vi skulle klä på honom... Det var så det kom ut folk och undrade vad som stod på. Lite pinsamt, men dom hörde att han var arg och frågade "han är tre va?"... Sen behövdes inte fler förklaringar.

Jag måste ju berätta att han inte enbart är jobbig. Han har ju faktiskt varit duktig och slutat med både nappen och vällingen. Det var inte alls så besvärligt som jag var rädd att det skulle bli.
När han var hos farmor förra helgen hade han somnat där utan napp och välling. Sen när han skulle sova hemma dagen efter frågade han inte efter det så då tog vi helt enkelt inte fram nått. Han har frågat efter nappen någon morgon sedan men då har vi bara sagt att det inte finns någon. Mammas stora pojk=)

Jag har faktiskt en annan vad jag tycker är en klockren historia om ett barn.
Det är en kille på jobbet som har en son som är 5 år. Den grabben gör väl som alla andra små pojkar lite hyss. En dag hade han gjort många hyss och både mamma och pappa hade tröttnat lite och skällde på pojken. Då säger pojken:
Nää, nu får ni sluta skälla på mig! Det är så här att ha barn, barn blir tjuriga och skriker ibland och gör hyss. Det skulle ni ha tänkt på INNAN ni skaffade mig!
Dom slutade skälla på honom...=)