Selmas första

riktiga matteläxa kom hem idag... Ivrig som bara den ville hon sätta igång så snart Edvin hade somnat för sin em-lur.
Tyvärr hann vi inte långt innan hon fick ett av sina berömda utbrott... Inget passade, hon skrev inte tillräckligt fint tyckte hon... Självkritisk som bara den, jag försöker övertala henne att det ser jättebra ut men hon vill inte tro mig. Vad gör man? Jag bestämde att vi skulle ta en paus då passade inte det heller, jag blev återigen utsedd till världens sämsta mamma för tusende gången... Ingen vidare trevlig titel men jag lyckades hålla mig lugn. Efter att vi sorterat lite tvätt men anklagelserna haglade på ryggen hände något konstigt... Helt plötsligt vände humöret! Det kom fram en jättemysig och hjälpsam tjej som tyckte om sin mamma... Vart hon gömmer henne undrar jag ibland... Sen var det bara att fortsätta med läxan och då gick det som en dans...
Det händer nog en del i det huvudet och den kroppen nu. När hon var på bra humör frågade jag varför hon var så arg men det visste hon inte. Det är nog inte lätt alla gånger:)