Det händer mycket med Selma just nu... För på söndag ska hon tävla oxå. På nya ponnyn Rambo. Andreas följer med eftersom jag i vanlig ordning jobbar=(Jag är så glad att dom två har fått så bra kontakt. Det känns verkligen bra.
Däremot är jag väldigt ledsen att jag inte lyckats få någon som helst kontakt med Gabriel. Jag är som luft för honom, men jag har väl kanske försökt och "villat" för mycket...
Jag vill ju bara honom väl, att det ska gå bra i skolan och att han ska må bra. Men jag får väl backa... För jag orkar ärligt talat inte stångas längre. Men ni ska veta att det är med sorg i hjärtat.
Ett av mina finaste minnen är när Selma och jag just flyttat hit. Vi håller på att renovera vårt sovrum. Selma och Gabriel sitter på vars en liten plaststol och tittar på när jag målar väggen. Gabriel var 5år och Selma 3. Vi pratar och skrattar, sen säger Gabbe -Nu när ni ska bo här kommer du att bli som min extra mamma.
Det värmde när han sa så, nu verkar han inte se det så längre tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar